Norraladalen och Kungsgården

Innan Norraladalen fick det utseende den har i dag gick havet med en vik ända upp till Kungsgården. På 500-talet låg hela dalen under vatten, men långt tidigare hade stenåldersmänniskor strövat runt i området, stannat en tid och vandrat vidare. Här har de funnit sin bärgning genom jakt i de stora skogarna och fiske i havsviken. Lämningar från denna tid i form av krukskärvor mm har hittats bl a i byn Solberg nordost om kyrkan och norr om byn Ale. I takt med landhöjningen drog sig vattnet tillbaka. Det som i dag minner om den forna havsviken är sjöarna Skenstaviken och Varbergsviken samt Norralaån, som i dag lugnt flyter fram i dalens botten.

Så småningom kunde ett primitivt åkerbruk drivas här i sluttningarna ner mot vattnet. Det utvecklades succesivt och blev under lång tid det viktigaste näringsfånget, medan det i dagens läge sysselsätter ett fåtal lantbrukare. Det unika ladlandskapet påminner dock om den betydelse jordbruksnäringen haft en gång.

Till Norrala var tidigt en kungsgård förlagd, som var säte för kungens fogde. I samband med Hudiksvalls grundande 1582 erhöll de bönder, som upplät mark där, ersättning i form av Norrala kungsgård. Tidigare – 1521 – besökte Gustav Vasa Norrala för att värva hälsingarna för sitt befrielseverk. Han uppmärksammade säkert då det kraftiga vattenfallet i Kungsgården, vilket 20 år senare medverkade till att han lät anlägga Norrala faktori. Där tillverkades under många år vapen för kronans behov. Detta pågick tills Söderhamns gevärsfaktori bildades 1620. En minnestavla över faktoriet har uppsatts vid Vasamonumentet, som sedan 1773 står som ett minne av kungens besök.

Vattenkraften har i hög grad tillvaratagits och drivit flera sågar, kvarnar och linskäktar. Smed-jans hammarverk drivs än i dag av ett stort vattenhjul. Smedjan var den första smedja i Hälsingland, som fick privilegium 1772 för två hamrar. Vattenkraften har även producerat elström och sammanlagt har c:a 30 vattendrivna verk funnits i Kungsgården.

I Kungsgården och de närmaste omgivningarna har gästgivaregårdar legat, där vägfarande haft möjlighet att övernatta och få ett mål mat. Genom Kungsgården mot Söderala gick den gamla kustlandsvägen som en viktig led mellan Norrland och sydligare delar av Sverige. Från att närmast ha varit en ridstig förbättrades den succesivt med början under Karl XI:s tid, blev förvar för hjuldon och blev alltmera viktig för samfärdseln. Vägsträckan finns ännu kvar för lokal trafik och dess många kurvor påminner om hur vägen drogs för att undvika naturliga hinder. Så småningom övergavs denna sträckning och vägen kom att gå mot Söderhamn och kallades först Riks 13 och senare E 4. Väg E 4 har numera annan sträckning och skär dalen vid byn Källene.

Kungsgårdens centrala läge medförde etablering av lanthandlare, konsumtionsförening, kaféer, garveri, trävarurörelse, bageri och bryggeri. Hit förlades poststation, telefonväxel, skolor, brandstation, järnvägsstation och ålderdomshem. I dag har Norrala Missions-församling verksamhet i eget missionshus. Norrala Hembygdsförening äger och driver Norins smedja, ett åttkantigt spruthus med hästdragen manuell brandspruta och Hillmans kvarn. Här finns även pizzeria och bensinstation och Kulturbagarn bakar sitt tunnbröd, spisbröd och goda kubbar. Bygdeutvecklingsföreningen Norrala-Hjulet har de senaste åren renoverat konsumtionsföreningens affärslokal, som tjänstgör som datastuga, turistinformation och viss försäljning. Även kvarnen och bageriet har renoverats genom Norrala-Hjulets försorg och Kungsgårdens äldsta byggnad drivs som Kungsgårdens Gästgifveri.

Sigvard Bodin