Skip to content
16 september 2010 / alir77

Nathan Söderblom

En välkänd förkunnare inom kristenheten

Den 15 januari 1866 i Trönö prästgård en son av komminister Jonas Söderblom, född i Orsta by i Söderala och hustru Sophie, född Blume och av dansk härstammning. Den nyfödde sonens egentliga dopnamn var Lauritz Olaus Jonathan, men kallades alltid Nathan Söderblom, han som skulle bli Sveriges ärkebiskop och en välkänd förkunnare inom kristenheten.

Lille Nathan tog sina första stapplande steg och lärde sina första böner i Trönö och växte upp i ett enkelt men starkt religiöst hem, där varje morgon och kväll hölls andaktsstunder. Sång och musik hade stort utrymme i hemmet och han skriver att när modern spelade och sjöng barnvisor förhöjde det stämningen, men när hon och fadern spelade och sjöngo ur Sions Sånger eller Ahnfelts sånger satt barnen ordentligt på stolar. Fadern var sträng och fordrande mot barnen och något pjåsk ville han ej veta av och de fick leva i ”Herrens tukt och förmaning”. Barnen fick inte tycka synd om sig själva, ”var de sjuka ålades de att vara friska, var de fökylda, förbjöds de att hosta, och när lillasyster Elsa föll ner för trapporna och skrek erbarmeligt försökte fadern tysta skriket med ett kok stryk”. Uppfostringsmetoder som i dagens läge otvivelaktig skulle leda till åtal.

Kyrkoherdetjänst
Redam 1873 fick fadern kyrkoherdetjänst i Bjuråker och familjen flyttade dit, så någon skolgång i födelsesocknen blev det ej. I Bjuråker gick Nathan i skola två år men 1875 inskrevs han i Hudiksvalls läroverk och där avlade han sin studentexamen när han endast var 17 år.

Nathans minnen från barn och ungdomstiden är mycket ljusa. Han berättar själv från Trönötiden många år senare: Hur vacker kyrkan är med sin bogårdsmur omkring och sina två stigportar, av vilka männen brukade den ena, större, och kvinnorna den andra, med sin klockstapel, som ännu idag utgör en övergång från stavkyrkornas takkammar och byggnadsstil till klockstapelns renare, klassiska fason- hur vackert allt detta och den sluttande kyrkogården med utsikt uppåt byarna är, det kunde mina barnaögon icke fatta. Men det var hyvens att sitta inne i den lilla kyrkan, fylld som hon var från golv till tak. Från översta läktaren tittade halvvuxna pojkarna ned på fickorna på den undre läktaren. Och det fanns lyckligtvis så mycket annat att se och höra på att ögat endast då och då med bävande nyfikenhet behövde snudda vid den hemska tavlan föreställande syndafallet, till höger om korfönstret, med drakens öppna gap och människokropparna som föllo ner däri….

Inackorderad i Hudiksvall
För skolgången i Hudiksvall hade köpts ett hus där Nathan och sedermera de yngre syskonen var inackorderad. För hushållningen svarade ”Tadda”, Karin Gisselsson. ”En grann gammelstinta från en musik- och skollärarsläkt i Trönö”, som tjänade familjen Söderblom i många år. Och många är de brev från Nathan och hans syskon till ”Tadda” vilka nu är bevarade i den gamla prästgården, som nu heter Söderblomsgården.

Nathan skriver i sina minnen från skoltiden i Hudiksvall:
I rummet åt gatan hade vi tre pojkar var sitt, för ändamålet, av min far konstruerat bord. Skivan kunde lyftas av, och under fanns en låda med varjehanda. Han hade också gett oss stolar med tre ben utan ryggstöd, för att vi inte skulle försoffas eller somna…

Från hemmet kom förnödenheter var gång fadern hade ärende in till stan, till och med en ko för att klara barnens mjölkbehov. Det åts mycket strömming och gröt och sockerransonen skulle räcka en vecka men tog ofta slut redan på torsdagen.

Den 20 november 1875 skriver Nathan hem: Tack för brevet som vi i dag har fått. Om Pappa kommer hit, så tag lite bröd med sig, emedan vi nu har endast lite qvar. Min lilla vadmalsjacka har gått sönder, derföre ville vi gerna att Pappa skulle ta hit några vadmalslappar. Kon mjölkar mycket mindre anforut och hon rotar så att vi tror hon otrifs… Brevet är undertecknat med oss

Skrevs in vid Uppsala universitet
Efter studentexamen i Hudiksvall skrevs Nathan in vid Uppsala universitet där han tog sin fil. kand. 1886 och påbörjade därefter sina teologiska studier. Han blev teol. kand. 1892 och prästvigdes året därpå. Men däremellan hade han hunnit bli redaktör för en studenttidning, varit med och bildat samfundet ”Fritt ur hjärtat”, publicerat sin första skrift om kristendom, rest till Massachusetts, USA, på kristen ungdomskonferens och vald till Förste kurator på Gästrike – Hälsinge nation och blivit medlem i studentkören ORPHEI DRÄNGAR.

1894 gifte han sig med Anna Forsell, född 1870 i Stockholm och studentska, en ovanlig examen för en kvinna i slutet av 1800-talet. (Hon var syster till den på sin tid berömde operasångaren John Forsell.) Anna födde sin Nathan 12 barn och hon överlevde sin man i 24 år. Vi har mycket att tacka Anna Söderblom för. Efter det hon blivit änka ägnade hon sin tid åt att katalogisera och iordningställa sin mans omfattande skrifter och korrespondens som lär omfatta ca 50 000 – 60 000 brev med världens ledande kulturella och religiösa personligheter.

Nathan Söderblom blev samma år som han gifte sig utsedd till pastor i Svenska kyrkan i Paris och sjömanspräst i Dunkerque, Calais och Boulonge. Under sin vistelse i Paris hade han många svenska konstnärsvänner, såsom Anders Zorn, Carl Eld, Carl Milles och August Strindberg om vilken han själv skriver 1895:… För ögonblicket har jag i uppdrag att tigga åt Strindberg, som är övergiven av sin andra fru, är sjuk och vill in på sjukhus…

Fadern låg för döden
På försommaren 1901 kom ett telegram från Norrala prästgård där fadern Jonas nu var kyrkoherde och att han låg för döden. Nathan reste genast hem och fick tala med fadern några dagar innan han avled. Nathan förrättade själv jordfästningen den 2 juli i Norrala kyrka där Jonas Söderblom ligger begraven.

Samma år hade han doktorerat i det gamla anrika universitetet Sorbonne i Paris och bara någon timme efter det han återkommit till Paris efter faderns begravning kom telegrammet som meddelade att Nathan Söderblom utnämnts till professor i religionshistoria vid Uppsala universitet. Familjen flyttade nu till Sverige och bosatte sig i Stabby prästgård där han även blev kyrkoherde i Heliga Trefaldighetskyrkan.

I Stabby blev familjen till 1912 då Nathan Söderblom blev kallad till en professur i Leipzig, även den är lärostol i religionshistoria, men under åren i Stabby hann han utge många böcker och skrifter, inrätta Olaus Petristiftelsen, n.m. Han var initiativtagaren och den kraftige pådrivaren till den första Hälsingestämman, som skedde i Delsbo under midsommarhelgen 1908 med en publik på 15 000 personer. En av deltagarna var Delsbostintan och som talare medverkade bland andra statsministern och landshövdingen, men Söderblom själv var på grund av sjukdom förhindrad att närvara.

Ärkebiskop 1914
Fram till 1914 uppehöll Söderblom professorstjänster både i Uppsala och Leipzig, men 1914 blev han utnämnd till ärkebiskop och det var detta ämbete som gjorde honom känd i stora delar av världen, genom kyrkomötet 1915 och det Nordiska kyrkomötet 1917, men främst genom det ekumeniska mötet i Stockholm 1825.

Utnämningen till ärkebiskop hade inte förgått utan stridigheter och även slumpen spelade en avgörande roll. Valet till tredje förslagsrum stod lika mellan Söderblom och två andra kandidater så lottning måste ske och lotten utföll till Söderbloms favör. Han var således endast på tredje förslagsrummet och hade mycket små utsikter till utnämningen, men dåvarande ecklesiastikminister Westman med konungens bistånd övertalade regeringen att utse Nathan Söderblom till riket ärkebiskop.

Utnämningen kom överraskande och utlöste protester av hans motståndare: ”Söderblom var ju en professor i hedendom, modern, radikal och oberäknelig och en farlig karl”. I stora kretsar inom kyrkan gällde han som en omstörtare och fritänkare och tanken på honom som landets ärkebiskop fick många att ifrågasätta utnämningen. Han fick börja sin ärkebiskopsbana med att det första världskriget utbröt och han hade vänner och bekanta från sitt tyska arbetsfält som stupade och sårades svårt. Han var en stor fredsvän och det var den största orsaken till att han trots nästan oöverstigliga svårigheter och politiska spänningar mellan nationerna efter krigets slut lyckades få till stånd det EKUMENISKA MÖTET i Stockholm 1925. hans strävan och förhoppningar med detta möte var att förena olika trossamfund i en gemensam sak för FRED. Och det var detta hans arbete för fred och gemenskap nationerna emellan som ledde till att han fick NOBELS FREDSPRIS 1930.

Sjukdomsåren
Nathan Söderbloms idoga arbete tog hårt på hans hälsa och redan 1903 började de svåra sjukdomsåren med attacker av magplågor och 1908 måste han läggas in på Akademiska Sjukhuset och senare på året blev han rekommenderad till en hälsokur i Karlsbad i stället för operation.

Sista besöket i Hälsingland var i Hanebo kyrka, där han predikade på ärkestiftets ungdomsdag, söndagen före sin död. Hans hälsa började nu allvarligt svikta och till de övriga plågorna tillstötte ett svagt hjärta. Ärkebiskop Nathan Söderblom avled den 12 juli 1931 och är begravd inne i Uppsala domkyrka nedanför högaltaret.

Söderblom hade sedan ungdomen hållit föredrag och agiterat för hembygdsrörelser och som ett kuriosum kan nämnas att den nybildade Trönö Hembygdsförenings första hembygdsfest hölls vid Gamla kyrkan denna juli söndag och när budet om ärkebiskopens bortgång kom väckte den djup förstämning. Många av dess medlemmar var personligen bekant med Trönösonen Nathan Söderblom.

Nathan Söderbloms utmärkelser
Han var Teologie hedersdoktor vid åtta universitet. Filosofie hedersdoktor vid tre universitet. Juris hedersdoktor vid två universitet. Medicine hedersdoktor vid ett universitet. Medlem av Svenska Akademien och Nobels fredspris 1930.

Ordnar:
Serafimerorden. Storkors av Abbesinska Stjärnorden. Danska Dannebrogen. Finlands Vita Ros. Grekiska Frälsarorden. Lettiska Tre Stjärnors Orden. Norska S:t Olavsorden.

I den gamla prästgården, där Nathan Söderblom föddes, och som nu är hembygdsgård och heter Söderbomsgården, uppföres sedan 1986 ett spel om den kände ärkebiskopen, och kallas Söderblomsspelet. Mer än 52 000 personer har under årens lopp njutit av teaterföreställningen. Det handlar om hans liv – en kristen man som mötte både glädje och sorg och det handlar om ett stycke historia med förgreningar mot vår egen tid. Välkända skådespelare medverkar; Tomas Bolme som huvudrollsinnehavare, Maria Weisby, Stig Engström, Elisabeth Nordkvist-Bolme, Anders Nyström m.fl. och ett trettiotal amatörer från våra trakter.

Bearbetning, utan angivande av källor.

Sigvard Bodin

Artikeln tidigare införd i Alir Anor nr 3, 1998

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: