Skip to content
16 september 2010 / alir77

Olof Larsson – riksdagsman från Norrala

Olof Larsson i Svarven, var en välkänd personlighet i 1800-takets Norrala. Han ägde och brukade hemmanet Svarven nr 2 ”Heden”, som gått i samma släkt i åtminstone 200 år. Gården ägs idag av Lasse Hedlund, verksam i Svenska Fotbollsförbundet.

Olof Larsson född 1803 och gifte sig med Anna Jonsdotter, dotter till riksdagsman Jöns Persson
i Svartvik, men hon dog 1836, 36 år gammal. I sitt andra gifte hämtade han bruden från grannbyn Boda.
Hon hette Barbro Olsdotter och var dotter till bonden Olof Olsson på Boda sub 1.

Olof Larsson förekommer ofta i sockenstämmoprotokollen. Han valdes till olika uppdrag,
t ex att anskaffa tjära från Skog, när kyrktaket skulle repareras, till uppbördsman vid insamlingar
av medel för olika ändamål, till revisor för kyrkans kassor eller enbart som justeringsman för protokollen. På 1830-talet tituleras han socknens ombud vid valet till riksdagen. Han blev själv vald!

Han bevistade riksdagen 1844-45 men även 1850-51 och 1856-58 och representerade då bondeståndet i
södra Hälsingland. Vid den förstnämnda riksdagen var han ledamot i bevillningsutskottet samt suppleant
i bankoutskottet, statsutskottet och statsrevisionen. Han väckte då två motioner om folkskoleväsendet
och hade ordet vid tolv tillfällen.

Hans intresse för folkskoleundervisningen avspeglade sig också på hemmaplan. När det blev fråga om att
bygga en skola i Kungsgården erbjöd han en tomt tvärs över vägen till Söderala vid sin gård. Bönderna var
tvehågsna till projektet men kritiken mildrades väsentligt, när han därutöver lovade att skänka 50 riksdaler till bygget.

I samband med hans vistelse i Stockholm vid denna riksdag utsågs han av sockenstämman i Norrala att föra
socknens talan i Högsta Domstolen i processen med Långvinds Bruk om rågången mellan Norrala och bruket.

Vid 1850-51 års riksdag blev han vald till deputerad för att välja talman, elektor för ståndets utskottsval och ledamot i expedionsutskottet och opinionsnämnden. Han avlämnade sex motioner, varav en angående befordringssättet för kyrkans prästerskap och en rörande kyrkans angelägenheter på Bollnäs finnskog.
Dessutom hade han ordet tjugo gånger.

Han hade ordet trettio gånger vd riksdagen 1856-58 och avlämnade sex motioner. En motion rörde brännvinshandeln, där han bl a förespråkade strängare straff för lönnkrögare. En annan motion behandlade strömrensningen efter Ljusnan och Voxnan, där han vädjar om statligt bidrag.

I ungdomen läste han hellre en bok än deltog i nöjen. Han fick därigenom god hand med språket, som avspeglade sig i hans tillfällighetsdikter. En dag kom han till smedjan i Kungsgården, där smeden Per Norin var i färd med att laga en koffert, som en bondpojke skulle använda vid sin emigration till Amerika. ”De bästa krafterna resa till Amerika”, yttrade han, lånade en penna och skrev på locket till kofferten;

Guldet jag älskar, till guldland jag far.
Hur resan avlöper är dolt för envar.
När guldet är samlat och kistan är fylld,
kom då ihåg fattig och närmaste skyld,
men ej må förgätas att tänka jämväl,
att jordiska skatter ej frälsar din själ.

Redan på 1820-talet började han författa hyllningsdikter. Han hade nyss fyllt 20 år, när han skrev ”Grattulationer till Anna den 9 December 1823” omfattande inte mindre än 17 verser. Flera brudönskningar är av hans hand men även ”Wärser vid Barns död författad år 1828”. Några minnesverser ägnades minnet efter Jon Erssons i Svarven två söner, som fördes till gravens vila 1822.

När ny gästgivare skulle utses 1860 fick Olof Larsson erbjudande att åta sig sysslan. Han sade sig vara mindre hugad att acceptera men förklarade sig ändå villig att upprätta gästgiveri på sin gård. Han hade då avslutat sin riksdagsmannabana och vistades hemma. Ersättningen till gästgivaren fastställdes till 1 riksdaler 75 öre per öresland för de jordägande.
Till sysslan förde också att administrera kronoskjutsar. Den 31 mars 1862 gällde det att skjutsa båtsmän till Mo/Myskje och därtill erfordrades 93 hästar, som uppbådades från 23 byar och 15 från Trönö. Anskaffande av inkvartering av beväringar förekom vid marsch till och från Mohed. Den 13 jui 1861 måste t ex logi för 128 man ordnas.

Under lång tid förde Olof Larsson dagbok, där han förutom kronoskjutsar och inkvarteringar redovisade väderlek, skördeutfall och lika händelser. Han berättar t ex utförligt om nödåret 1837, då det i början av juni kom ett häftigt snöväder med åtföljande kyla. Två kor frös ihjäl för Olof Olsson i Sjettene och en för Lars Larsson i Losjö.
Stadsborna måste bege sig ut på landsbygden för att köpa bröd. Inga fartyg kunde anlöpa hamnarna på grund av is.

Sommaren 1842 verkar ha liknat den, som vi haft 1997. Den 29 augusti antecknar han att det är en ovanlig värme och ingen nederbörd. Även det svåra året 1867 skildras utförligt. ”I dag är det 2 juni, som visar sig med regn och ruskig väderlek. Ingen lärka har ännu hörts och ingen svala har visat sig. Man hyser stort bekymmer om utgången av denna sommar”.

Dagboken slutar den 9 maj 1877 med orden ”Innan jag nedlägger pennan må jag anmärka, att ett krig mellan ryssen och turken har börjat. Man får väl se framdeles, huru detta avlöper”.

Olof Lasson avled på sin gård den 27 november 1886.

Sigvard Bodin
Artikeln har tidigare varit införd i Alir anor nr 3 1997

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: