Skip to content
17 september 2010 / alir77

Olle Forslöv

Året är 1910, en av Åsbackas minnesvärda personligheter var Olle Forslöv, genuin Värmlänning med en avundsvärd berättarförmåga. Olles syssla i brädgården benämndes serare. Dennes uppgift var att när stabbläggarna började bygga virkesstabbarna skulle dessa vara rak och lodrät, samt att mellan plankorna skulle det vara ett på förhand bestämt avstånd så att virket erhöll den rätta torkmånen så att inte sprickor skulle uppstå i den dyrbara produkten. Dessutom ansvarade seraren för ströbisarna, det var i regel yngre pojkar som mellan varje virkeslager lade ut tunna ribbor (strön) för att på så sätt få den rätta luftcirkulationen i stabben.

Dessa arbetslag arbetade ofta till sena kvällar, ja halva nätterna ibland, på sensommaren till mörka natten. Olle brukade berätta för kontorsskrivaren om händelserna efter mörkrets inbrott: ”Joo Du, Du skulle allt si, på nättera kommer dä en jädrans massa småknytt* å di hopper imella stabbera så jädrar i mej, dä gäller å höll sä unna nä di kommer, ja ja säjer då dä, en må allt huk sä nä di sätter te, dä ä ett som ä säkkert!”

Kontorsskrivaren brukade berätta på brädgårdskontoret för faktorn och klamparna om Olles fantastiska upplevelser, dessa historier spred sej ända till ägaren, Disponenten Norén.

Vid ett senare tillfälle hade bolaget en sammankomst på Herrgården för några av stadens mest berömda köpmän samt bolagets agenter från skilda länder, stämningen var god, virkesförsäljningen den senaste tiden hade gått över förväntan, då kom Disp. Norén på tanken att kalla på Olle Forslöv så att det exklusiva sällskapet fick ta del av hans upplevelser med småknytta.

Herrgårdens allt i allo, Margret Säfström fick i uppdrag att gå hem till Olle och be honom komma till ”Herrgårn” och berätta om sina märkliga iakttagelser. Sagt och gjort, Margret kunde han lita på. Innan han gick dit stärkte han berättarförmågan med ett ”järn”, nu var det brådis!

Väl framkommen till Herrgården lotsades han in i stora salongen av Margret, där stod Disp. Norén som hälsade Olle Forslöv välkommen och presenterade Olle samt sina gäster.
  ”Disp. Forslöv vill väl ha nåt att dricka vet ja efter kvällsvandringen i mörkret?
  ”En få tacke, tack å tack,” sa Olle.
Nu blev det lite rundsnack om hur det arbetas i ”bräggårn”. Olle var imponerad av sällskapet men skrädde inte orden om livet i ”bräggårn”.
Då föll det Disponenten in att fråga ”Men, Herr Forslöv, det sägs att det finns småtroll i brädgården nattetid, är det så?”
  ”Dä ä ett som är säkkert dä ska Disponenten veta, dä ä fullt mä småknytt i ”bräggårn” på nätta, jädrar i mej, di höpper imella stabbera så en få allt löv å huk sä, di ä int mer än 4 fot, så här, ska han veta Disponenten. Ä di ä en jädra hoper ska han veta Disponenten.”

Nu kommer Norén med en fråga: ”Men, herr Forslöv, har dom svansar också?”
  ”Nej faan heller… di ä lik slät å fin i röva som Disponenten å ja ä, dä ä ett som ä säkkert dä å.”

Nu kommer allas hjärtliga skratt med eftertryck, Olles berättarkonst har därmed bevisligen gått i uppfyllelse, sällskapet stortrivs med Olles historier, kvällen blir sen bland denna skara av prominenta gäster.

Olle Forslöv gick ur tiden 1943, hans fru Britta 1946. Deras lilla stuga finns kvar och bebos året runt. På deras gårdstomt finns ännu ett minne av 1800-tal, nämligen en s.k. sovbod.

*Småknytt = små trollgubbar.

Thord Sandin

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: