Skip to content
28 februari 2011 / alir77

Båtsmän i Söderala och annorstädes – Del 3

Ulrik Mosell – Ellgren
I en skrivelse bland båtsmanshandlingarna för rote 84, från 1848, förekommer namnet Ellgren för första gången. Mellan raderna kan anas en hjälpande hand utöver vad som framgår av ordalydelsen.

”Som Båtsmans Rekryten Ulrik Mosell eller Ellgren på min särskilda begäran blifvit antagen af mina Med-Rotehållare, så åtager jag mig härmed att ansvara dem för all den skada och kostnad, som kan komma att drabba dem i händelse han icke skulle uppfylla det med dem ingångna kontraktet

Söderala och Berga
den 20 jan. 1848
Abraham Larsson
N. ris. 3 & 8 i Berga

Vittnen:
N. Härdelin
Per Persson i Svedja

Den antagne båtsmannen saknade anförvanter som kunde ”gå i god” för hans person. Han var 10 år tidigare antecknad som barnhus-gossen Ulrik Mosell och boende hos Abraham Larsson i Berga, – som nu utfäste sig att ekonomiskt ansvara för fullgörande av båtsmanstjänsten.

Vad som tillkom båtsmannen seglerades, som tidigare sagts, enligt kontrakt.

Kontrakt
Å. Kongl. Maj;ts och Kronans vägnar är med rotehållarne för båtsmansnumret 85 Wiberg af 1a Norrlands 1a Båtsmanskompaniet afslutat det kontrakt, att Kongl. Maj:t och Kronan, på det villkor Kongl. Förordningen af den 22 December 1848 innehåller, hädanefter förser nämnde båtsman med de klädespersedlar, som samma Nådiga Författning bestämmer, hwaremot det blifver Rotehållarnas skyldighet att icke allenast till Båtsmannen fortfarande in natura utgifva så väl kappsäck som de så kallade småpersedlarne, bestående af skjorta, strumpor och skor, utan att i behörig ordning erlägga den i Författningen bestämda ersättningen i kontant för öfriga persedlar, från vilkas utgörande roten frikallas. Till yttermera wisso äro häraf twenne lika lydande exemplar upprättade, af hwilka roten den ena emottagit.
Söderhamn den 7 mars 1849

N.M. Lagerheim

Å rotehållarnas wägnar enl. fullmakt
Abraham Larsson i Berga

Förordningen åstadkom en stor förändring när det gällde båtsmännens beklädnad. Nu skulle Kronan anskaffa uniformerna vilket ansågs som en fördel för att få en enhetligare mundering.

Tidigare hade rotarna varit skyldiga att klara den detaljen och då hade det varit by och sockenskräddarna som haft att svara för tillskärning och passform – en detalj som varit en källa till bekymmer vid de återkommande mönstringarna av manskapet.

Vad som hörde till uniformsdetaljen skulle rotarna betala med 4/5 av kostnaden i fredstid – i krigstid hela kostnaden.

Vid en förflyttning av manskap från det norrländska båtsmansområdet till Karlskrona befriades Söderhamn från att lämna sina båtsmän. Med anledning av den stora branden som härjade staden 1675 skulle 4 båtsmän befrias från tjänsten och förbli kvar vid faktoriet i staden.

När båtsmännen kallades (uppfordring) till tjänstgöring ex. vis på Skeppsholmen i Stockholm (Stockholms station) skulle rotehållarna bistå med färdkost och ibland kost för några veckors vistelse där. Av många skildringar framgår att båtsmännen under sina kommenderingar i Stockholm hade det särskilt besvärligt, usla inkvarteringar och knappt med pengar för kläder och andra nödvändiga saker.

De dåliga förläggningarna drabbade särskilt båtsmän som gjorde årstjänst och därmed även fick känning av vintertemperaturen – någonting som de med enbart sommartjänstgöring klarade sig undan. Under tjänsten på Skeppsholmen sysslade båtsmännen med skeppsbyggeri och underhållsarbeten – även vakttjänst hörde till.

Inryckning till tjänstgöring hörde av allt att döma inte till de lättsammare avsnitten av tjänstgöringen. I synnerhet inte för norrlandsbåtsmännen som hade lång väg för färden till Stockholm.

Under 1840-talet föreskrevs att truppen skulle färdas företrädesvis sjöleden – inte minst för att minska allmogens skjutsbesvär, men inryckningen skedde ofta så tidigt på våren att isen låg och då blev det ändå fråga om landsvägsmarsch.

Marsch Ångermanland-Stockholm
Uppgifterna om en sådan inryckning omk. 1860, från södra Ångermanland till Stockholm, ger besked om att det nog var ganska hårda dagar. Det var 2:a Norrlands 1:a båtsmanskompani som stod för exemplet och hade att avverka 7-8 mil om dagen.

Under en sådan färd disponerade 2 karlar 1 häst. Lasten fick dock vara högst 250 kg och mannarna fick inte åka för jämnan, man skulle gå i motbackarna och genom städerna,

Den aktuella marschen startade i Särbrå och första dagen gick man till Maj (i Medelpad) 3 ¾ mil, andra dagen till Iggesund 7 ½ mil, tredje dagen till Stråtjära, 7 mil, fjärde dagen till Gävle 6 ¼, femte dagen till Lärbo 8 mil, sjätte dagen till Rotebro 7 ½ , sjunde dagen till Stockholm 2 mil.

När samma båtsmanskompani återvände om hösten fick man sjötransport.

Allt eftersom kommunikationerna förbättrades fick även båtsmännen del av nymodigheterna. När båtsmannen vid rote 84 Ängbo 1886 gjorde en resa till Gävle gick färden per järnväg. Sannolikt var det fråga om mönstring. Kostnaderna för resan hade förskotterats av rotemannen Jon Persson, i Ringnäs och av räkningen till ”bystämman”. Framgår att resan Bergvik- Gävle och åter kostade 14:80. nattlogi i Bollnäs 1 kr, skjuts Ringnäs till Bergvik med båtsman 1 kr och kosthåll 3 dagar 2:75.

En minnesanteckning av byåldermannen, tio år tidigare, visar att den avgångne båtsmannen fått ett litet handtag. Blyertsanteckningen lyder: ”År 1875 tagit 5 kr till Drägpengar åt Walfisken ut bylådan”.

12 stupade båtsmän
De många krigen i början av 1700-talet drabbade även båtsmännen mycket hårt. De enskilda orsakerna var förvisso många. Mannarna tjänstgjorde både vid transport av trupper och deltog i direkta krigshandlingar. Omkring 1710 hade båtsmän från Norrlandskompanierna kommenderats till tjänstgöring i Karlskrona och där drabbades de även av pesten. Hur illa det kunde gå en trupp (som fick en sådan kommendering) framgår av en förhörsbok från samma tid.

”Ordinarie Båtsmännerar i Söderahla Sokn, Examinerade i Söderahla Kyrkio Anno 1708 d. 9 April.

Jonas Bärg
Lars Winbärg
Peder Lejon
Erick Blom
Lars Winter
Hildrick Älg
Peder Grub
Johan Öster
Antoinius Minör
Olof Uhrwäder
Erick Abrahamson
Peder Bogspröt
Anders Hare
Peder Jons. Modig
Anders Falck
Anders Bärg
Erick Snäl
Jonas Hällman
Lars Åman
Olof From
Jöns Nilson Frisk
Erick Joh. Lind

Samtliga som noterats med röd text, alltså 12 av de 23, rapporterades ”afsomnade i Carlscrona”, under tiden den ”18 dec. Ao 1710-23 Dec. 1711

Av de 12 stupade var Lars Winberg båtsman vid rote 85 Berga. År 1865 antogs ny båtsman på rote 84 Ängbo, men han fick nr 98, dock med namnet Ellgren är – vilket anknyter till den gamla namnordningen på roten. Denne Ellgren är intressant eftersom hans stuga står kvar i den ursprungliga miljön och att det varit möjligt att samla en del uppgifter omkring hans gärning.

Källor: Grill, Svenska Indelningsverket Hamström, Båtsmanshållet i Ångermanland och Medelpad. Opubl. handlingar

Emil Eriksson

Artikeln har tidigare varit införd i Alir anor nr 2-3, 1987

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: