Skip to content
30 april 2011 / alir77

Hur man anställde barnmorska i Norrala

Av Sigvard Bodin

Barnmorskeyrket utövades förr i tiden av självlärda
s k jordegummor i socknarna. De betalades av den,
som tog deras tjänster i anspråk. Så småningom kom
fattigkassan att engagera sig i denna fråga.

År 1762 utbetalades till barnmorskan Brita Lustig 100 daler och året före betalade kassan 72 daler för ”båtsman Lustigs hustrus resa till Stockholm efter församlingens beslut”, som det heter i räkenskaperna. Hon skulle förmodligen utbildas i Stockholm för sitt yrke. Hon utövade troligen sitt yrke tills hon avled i sitt hem i Fors 1790. Hon var gift med Jöran Jöransson Lustig, som var båtsman i rote 107, som omfattade bl a Fors.

Man var efter hennes död utan examinerad barnmorska i flera år. Vid sockenstämma den 22 november 1801 påtalades behovet av en barnmorska i socknen. Man var enig om att snarast möjligt anskaffa en.

Man kunde inte på en gång utse någon lämplig person, men man skulle under den närmaste tiden se sig om efter en och uppta ärendet senare. Ledamöterna förklarade sig också villiga att godkänna, att socknen betalade hennes undervisning. När lönen diskuterades var någon av den åsikten, att den skulle betalas genom sammanskott. De flesta ansåg emellertid, att hon skulle ha ersättning för varje förlossning vare sig barnmorskan var närvarande eller inte. Man stannade för en tolvskilling för varje tillfälle. Om barnmorskan var närvarande skulle hon dock ”ihågkommas med något matskott”. I bondgårdarna kunde det bli fråga om kött, fläsk, mjöl mm och av andra fisk o dyl.

Den 26 december hölls åter sockenstämma om samma ärende. Sockenmännen tillfrågades då, om man var beredd att sända någon för undervisning redan kommande vår. Detta blev också beslutat. Under tiden mellan stämmorna hade fyra kvinnor anmält sitt intresse för utbildningen och man beslöt nu att tillfråga provinsialläkaren doktor Nordblad i Söderhamn, om han ville avgöra vem som var bäst lämpad för yrket.

Det fanns även ett förslag om samarbete med Trönö församling, så att trönöborna skulle få utnyttja barnmorskans tjänster. Det avslogs emellertid med den motiveringen, att man enligt protokollets skrivning ”kunde bli blottställd på hjälp om förrättning på samma gång inträffade både här och i Trönö”.

Den 7 februari 1802 kunde socknemännen underrättas om att kostnaden för undervisning och examen i Stockholm skulle komma att uppgå till omkring 20 riksdaler ”utan kost och kammare, som fritt komme att bestås under den tid hon vistas på accouchementshuset”. De fyra aspiranterna skulle infinna sig hos doktor Nordblad i Söderhamn torsdagen den 11 februari. Han skulle då avgöra vem som var bäst skickad för undervisningen.

Påföljande söndag den 14 februari var socknemännen åter samlade i sockenstugan i barnmorskefrågan. Då upplästes en skrivelse från doktor Nordblad, där han förordade Sara Brita Bröms i Kungsgården till vidare utbildning. Sockenstämman förklarade sig villig att anställa henne som barnmorska i socknen, sedan hon blivit vederbörligen examinerad. Ett förskott på 25 riksdaler skulle lämnas henne inför stockholmsresan.

Sara Brita var född 1763 som dotter till ägaren av hemmanet Kungsgården sub 1 i Norrala Lars Bröms och hans hustru Anna Dorotea Engelbrect.

Den 3 oktober 1802 meddelas, att Sara Brita Bröms nu åter var hemma i Norrala, sedan hon blivit examinerad barnmorska. Hon kunde nu börja sin verksamhet och åtnjuta de förmåner, som tidigare beslutats. Därutöver beslöts, att hon inte fick söka anställning på annan ort inom 2 år. Även om hon senare flyttade från socknen skulle hon gottgöra socknen för de omkostnader, som hennes utbildning åsamkat socknen. Hon skulle även i god tid tillkännage, om hon var hågad att flytta, så att en ny barnmorska kunde anskaffas och utbildas.

I början av år 1807 omtalas, att Sara Brita slutat sin anställning och flyttat till Söderhamn. Man utsåg då i stället Kerstin Andersdotter Snar, född 1781 eller 1782, gift med båtsmannen Per Ringare i Ringa. Hennes far var båtsmannen Anders Snar i Svartvik Hon skulle också genomgå utbildning, innan hon tillträdde sin befattning. Hennes man pantsatte sin båtsmanslön för socknens kostnader. Som lön skulle hon erhålla 1 Riksdaler för varje barn jämte kost i den gård hon för tillfället vistades. Hon blev ganska snart änka och gifte om sig med bondesonen Lars Persson i Ringa.

Ett sockenstämmoprotokoll från slutet av 1831 berättar, att innehavaren av barnmorsketjänsten var sjuklig och man hyste farhågor för att hon inte skulle vara ”tillförlitlig att begagna”. Man beslöt därför att utse någon tjänlig person, som kunde sändas till Stockholm för ”att i barnmorskekonsten inövas” på socknens bekostnad. Från predikstolen skulle kungöras, att den eller de som var hugade skulle anmäla sig.

Den sjukliga barnmorskan var alltså Kerstin Andersdotter, som nu var änka efter Lars Persson, Östra Ringa utanvids. I fortsättningen berättar protokollen ingenting förrän 1841, då det meddelas, att hon avlidit den 16 augusti 1840.

År 1840 inflyttade från Gävle barnmorskan Margreta Petronella Östergren och hon verkar ha uppehållit tjänsten, sedan Kerstin Andersdotter avlidit. Fru Östergren var född 1816 och änka efter sjömannen Erik Edvard Östergren. På sockenstämma den 23 man 1841 förelades ett förslag till kontrakt mellan socknen och barnmorskan, som antogs.

Enligt kontraktet skulle hon erhålla fritt husrum bestående av stuga, kammare och två vindsrum. Stugan skulle vara försedd med spis med bakugn och kammaren med spis. Dessutom skulle finnas vedbod. Ordinarie lön och vedpenningar skulle erhållas med 66 riksdaler 32 skilling banco per år från socknen. Föräldrarna skulle erlägga 32 skilling vid besök förutom fri kost och skjuts fram och åter.

Barnmorska var skyldig att iaktta de förordningar och reglementen, som gällde för tjänsten. Om hon till någon del inte uppfyllde kraven, kunde hon dömas till böter, som i så fall tillföll socknens fattiga. Hon fick t ex erlägga 16 skilling, om hon inte tillkännagav var hon kunde träffas, 1 riksdaler 16 skilling om hon inte medförde ”lavemangsspruta med krokigt rör och kateter”.

Hus skulle nu uppföras åt barnmorskan, men man hade svårigheter beträffande placeringen.

Man hittade inte någon lämplig plats, men till slut upplät prosten Sven Norell en del av den s k Humlegårdsbacken, som låg efter bygatan upp till Snarböle. Bönderna skulle hålla allt timmer och virke – även framkörning – medan man föreslog, att utanvidsfolket skulle delta med 1/3 av övriga kostnader. Lönen skulle uppbäras årsvis på en gång vid Mikaelitiden med 2/3 av bönderna och resten av övriga sockenbor.

Man gjorde även ett tillägg till kontrakten. Socknemännen förklarade, att om barnmorskan betjänade befolkningen så länge hennes krafter tillät, skulle hon vara försäkrad om att få bo kvar i tjänstebostaden till sin död. Byggningen skulle i så fall ökas på, så att även en ny barn-morska kunde få plats där. Senare under året träffades överenskommelse om att hon vid jultiden skulle erhålla sex skrindor ved av socknen.

I februari 1842 kunde man enas om hur barnmorskebyggningen skulle uppföras. Den skulle bli 15 alnar lång och 10 alnar bred inberäknat knutar. Den skulle vara 18 varv hög och innehålla förstuga, stuga och kammare. Stugan skulle uppta något mer än halva byggningen åt ena gaveln och förstugan och kammaren resten i bredd med varandra på längden. På baksidan skulle ett skjul byggas som vedbod.

Till byggnaden erfordrades 80 timmer av 15 alnars längd, som skulle framskaffas under vintern. Den 5 juni sägs det i ett protokoll, att bygget skulle påbörjas samma vecka och bortackorderas till fördelstagaren Anders Olsson i Hamre för 16 skilling riksgälds ”knäppet”. Tomtningen skulle ske med gångled under hans uppsikt mot dagpenning.

Redan efter tre år – 1845 – var man tvungen att företa reparationer på byggningen. Muren hade sjunkit på en sida. Kakelugnarna var spruckna och obrukbara, dörrar var felaktiga, golvbräderna ur spånt. Det ena golvet var ospikat. Murmästaren Per Persson i Svartvik besiktigade kakelugnarna och förklarade, att man måste göra ny grund för att få den säkra i fortsättningen. Dessutom fattades tre tolfter bräder till taket på södra sidan. Man beslöt nu att avhjälpa bristerna. En ny kakelugn med glaserat kakel skulle inköpas och ett par personer anställas, som var kunniga i murning och timring.

Barnmorskan hade heller ingen brunn och man beslutade att gräva en sådan. Hon hämtade kanske förr sitt vatten i någon av källorna på den s k Källtäkten, som låg strax norr om gården. I oktober 1846 träffades överenskommelse med arbetskarlen Carl Carlsson från Mora att gräva och välva en brunn vid barnmorskegården. Han begärde betalning med 4 riksdaler per aln. Den 5 december kunde man meddela på sockenstämman, att brunnen var färdig. Brunnen var 15 ¼ aln djup och kostade således 60 riksdaler, men brunnsgrävaren blev tillerkänd ytterligare 10 riksdaler, då det hade uppstått svårigheter med att anskaffa lämplig sten till välvningen.

Det var sockenskrivaren, som årligen hade att insamla medel till barnmorskelönen. 1850 bestämdes emellertid, att barnmorskans egen man skräddaren Sundgren skulle ombesörja uppbörden. Hon hade tydligen gift om sig. Då lönen på så sätt inflöt synnerligen ojämnt föreslogs, att den skulle få uppbäras på annat sätt och eventuellt höjas. På sockenstämma den 29 mars 1857 medgavs, att avgiften skulle få uppföras på debetsedeln och inkasseras på samma sätt som övriga utskylder. Barnmorska skulle dock själv få stå för de kostnader, som detta uppbördssätt medförde. Avgiften skulle uppgå till 24 skilling riksgälds per hemmansrök och 12 skilling av varje utanvids matlag.

Av senare barnmorskor i Norrala kan nämnas Brita Hansdotter född 1839 i Styvje och gift med snickaren Per Persson Berglund från Remsta. De bodde också i barnmorskebyggningen i Humlegårdsbacken. Efterträdaren kom flyttande från Askersund 1882 och hette Johanna Sophia Björk. Hon var gift med snickaren (eller byggmästaren som han kallade sig själv) Mauritz Abraham Widmark. Hon var den första barnmorskan, som tog lägenheten i den nyuppförda sockenstugan i besittning. Hon pensionerades 1921 och flyttade då med sin man till något, som kallades ”Tälthyddan” hörande till Borg sub 2.

Från 1921 tjänstgjorde Hulda Öberg som barnmorska i Norrala. Hon var född 1887 i Torsåker men kom närmast från Dal i Ångermanland. Fröken Öberg flyttade till Hille 1929 och sedan dess har nog de flesta norralabarnen fötts på BB-avdelningen i Söderhamn.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: