Skip to content
29 oktober 2013 / alir77

Resan till Brasilien 1891. Del 3

Från Brasiliefararen C. Carlsson från Bergvik har ytterligare ett bref ankommit af följande lydelse:

Enligt mitt löfte i senaste brefvet vill jag nu med några rader skildra den återstående sista delen af resan och vår ankomst till bestämmelseorten

Den 16 Juli d. å. lämnade vi, som jag sist nämnde, Ilha das Flores (Blommornas ö) för att återvända till vår bestämmelseort, Pernambuco. Vi blefvo förda i en pråm och en mindre ångare drog oss till Rio Janeiros kaj. Därifrån skulle vi gått samma dag kl. 5 e. m., men fingo af någon anledning ligga kvar tills dagen därpå vid samma tid. Under tiden voro vi i land och besågo hufvudstaden samt gjorde några små uppköp för resan. Jag är således i tillfälle att kunna lämna någon upplysning om Brasiliens hufvudstad, ehuru vi såsom främlingar äfven här ej vågade oss så vid sträckt omkring. Emellertid tedde sig den del af staden vi sågo i ett i allmänhet ömkligt tillstånd. Här voro trånga, illa stenlagda och med smuts öfverhöljda gator; man måste hålla sig på trottoarerna, hvilka äfven voro trånga, och genom den folk strömming som här var rådande var det i bland svårt att komma fram. Här bedrefs ock djurplågeri i stor skala. Man såg små, magra åsnor och borickor, förspända stora transportvagnar; oxar och små hästar förekommo äfven; man såg ända till tio fordon efter hvarandra, och när ett stannade, så stannade alla. Skulle man då tvärs öfver gatan, fick man gå en lång omväg för att komma förbi. På vissa gator fans äfven spårväg, fast den var svår att upptäcka, ty smutsen gick öfver rälsen. Utefter dessa gator voro både större och mindre hus, en del jämförelsevis vackra, men en del gamla och fula. Vi voro inne i många af dem; där fans stora handelsbutiker, af hvilka en del nog kunde mäta sig med de bättre i Europas stora städer. Hade man varit i tillfälle att se staden i sin helhet, äfvensom under en annan årstid, ty nu är det regnigt bär, så torde omdömet blifvit något gynsammare, men i hvilket fall som helst, så göres här mycket mindre för sundhetstilståndet än i Europas städer, fastän det borde vara tvärtom. Emellertid vill jag nu efter denna enkla beskrifning lämna denna stora, för mången hemska stad.

Vi befinna oss på en stor kustbåt, en hjulångare vid namn Para, som den 17 Juli lämnade Rios hamn. Denna båt var en af de äldsta kustbåtarne, och allt gammalt är ju efter sin tid; så var förhållandet äfven med befäl och besättning på denna båt. Vi hunno knapt ut ur Rios hamn förrän båten gungade som vi skulle haft den värsta storm, fastän det var nästan lugnt. Vi voro omkring 100 passagerare, som blefvo inskeppade i lastrummet, där en del af oss fick ligga på s. k. britsar, andra däremot fingo placera sig bäst de kunde bland resgods och packlådor. Här var en sådan kväfvande lukt, att man nära på kunnat kväfvas, och denna kom dels från lasten, som bestod af soltorkadt kött och kaffe balar, dels från rummet sjelft, hvilket troligen ej varit rengjordt sedan båten bygdes. Maten var af dålig beskaffenhet, helst för oss svenskar, som inte voro vana vid den inhemska födan. Här kokade i en stor balja, ty gryta kunde den näppeligen kallas, detta soltorkade kött, som för ombytes skull blandades med ris och en och annan gång med några oskalade potatis. Detta östes upp i bunkar åt hvar och en familj för sig, bröd bestods icke, i stället fick man ett slags mjöl (maniok) som skulle röras uti och ersätta brödet. Två sådana portioner bestods för dagen. Hvarje morgon fingo vi té, litet bortskämt vatten med socker i, samt ett majsbröd (det var allt bröd för dagen). Som emellertid denna kost var högst oaptitlig, förtärde vi föga af densamma och det var väl att vi hade en slant att få oss något bättre för, men den, som inte det hade, var verkligen att beklaga.

Den 19 Juli på morgonen ankommo vi till staden Victoria, där vi endast stannade några timmar; man kom ej i land. Staden föreföll treflig fast liten. Nu hade vi Bahia till mål. Mellan dessa städer fingo vi blåst och regn, den ena regnbyn aflöste den andra, sjön blef hög och båten gungade värre; många blefvo sjuka, äfven min hustru och våra barn. Ändtligen uppnåddes staden, den 21 Juli kl. 11 f. m.

Bahia har en grund hamn, hvarför båten måste lägga till ett godt stycke ute på redden. En stor del af vårt sällskap var i land, det kostade 1 milreis pr man. Här skulle vi proviantera för den återstående delen af vår resa. Det var dock inte så lätt, man hade svårt, om ej omöjligt, att få sådan föda som man var van vid. Det fans endast rökt fläsk, miksbröd och ost, och dessa födoämnen voro mycket dyra här, så  t. ex. kostade fläsket pr kilo 1 milreis och 700 reis. Som vårt besök i land endast varade något öfver en timme hunno vi inte taga staden något särskildt i betraktande; dock kan jag säga så mycket att det var den trefligaste stad jag sett i Brasilien. Vi skulle nu ut till vår gamla båt igen. På färden dit ut foro vi förbi en svensk skonare och dito brigg, som lågo förankrade, de enda svenska fartyg vi sett sedan vi lämnade Sverige.

Vi gingo alltså från Bahia samma dag vi kommo dit, den 21 Juli kl. 7 e.m. Samma väder hade vi ännu: storm och regnbyar och följaktligen hög sjö. Nu var man i tillfälle att se en mängd utomordentligt stora fiskar af flera slag, och här skulle hvalfiskfångare gjort en god fångst.

Dagen efter anlöpte vi en mindre stad eller köping vid namn Maserja och ändtligen den 24 Juli kl. 7 f. m. voro vi framme vid målet, Pernambuco, efter att ha varit 8 dygn på detta grisskepp. Man andades lättare.

Här mötte oss nu hr B. Lundqvist, som genast sporde om vi farit illa under resan; han märkte nämligen på vårt utseende att vi voro medtagna. Vi talte om dessa åtta dagars äfventyr, hvarpå han lofvade, att åtgärder skulle vidtagas, så att svenska emigranter, som ämnade stanna här skulle få göra detta med ens och slippa att först färdas till Rio Janeiro, och upplyste att ifrågavarande båt m. fl. kustbåtar icke till höra regeringen, utan särskilda bolag. Vi blefvo ilandförda, fingo oss en duktig frukost och kryade till oss allesamman samt önskade »Para» med besättning så långt bort — dit inte pepparn växer, ty här i landet växer den.

Medan vi nu väntade på tågets afgång, som skulle ske kl. 3,40 e. m., föreslog hr L. att vi skulle gå till Delegaden, hufvudmannen för emigrationen, och visa oss. Denne var dock inte hemma, utan mottogos vi af en hans underlydande. Här skulle vi undergå visitation, hvarje familj för sig, samt uppgifva hvad yrke man kunde och önskade. Detta skedde, och befans då, att alla villa ha lika, nämligen jordlotter och blifva kolonister. Som nu emellertid lagen är här, får ingen ungkarl som är ensam blifva kolonist. — Kom så frågan till de tre ungkarlar, som voro i vårt sällskap. De sade som vi, att de ville ha sig en jordlott, men fick det nedslående svaret att lagen ej tillät detta. Dock — bättre brödlös än rådlös. Vederbörande, som tycktes behjärta de unge männens önskan, föreslog genast ett sätt att hjälpa dem ur dilemman, nämligen att bland jungfrurna i vårt sällskap utvälja sig hvar sin brud. Nu blef allmänt skratt i salen. Frågan kom ju så oförtänkt uppå. De ville åtminstone fundera på saken. Men vederbörande ville det skulle gå fort undan och tyckte det var ingenting att fundera på. Snar hjälp var här dubbel hjälp; vi hjälpte också till lite hvar och — inom 10 minuter hade två par med föräldrarnes samtycke lofvat hvarandra trohet att för alltid vara ett; den tredje ungkarlen hade nämligen förut gjort sitt val. Så beslöts med anledning häraf att trenne bröllop skulle den 15 Augusti ega rum på residenset i Suasuna.

(Forts. i nästa n:r.)

 

(Forts. fr. föreg. n:r.)

När så detta allt var öfverstökadt skedde afmarsch till järnvägsstationen. Vi fingo åka i 1:a kl, vagnar upp till Jaboata. Där ifrån upp till Suasuna, 30 min, väg fingo vi gå, utom de som hade små barn. Här är ett provisoriskt emigranthärberge i residensets hufvudbyggnad; denna byggnad är precis 100 år gammal. Vi blefvo här på bästa sätt emottagna och fingo våra rum anvista i bottenvåningen, två familjer tillsammans i hvarje rum; sängkläder fingo vi dock hålla oss sjelfva. Mat och kaffe fingo vi vid framkomsten. Här bestås det om dagen: kaffe med bröd kl. 7; kl. 10 ris, kött och bröd; middag kl. 4: soppa med ris uti, ris, kött och bröd samt kaffe.

Här inom denna borg finnas apotek och sjukhus. Här skola vi vara åtta dagar och ha allt fritt. Det behöfs också ganska väl att ha dessa dygn att hvila ut sig på, efter att ha varit sju veckor på resande fot. Denna resa har dock inte gjort mig något skralare, ty jag har under hela tiden inte en enda timme varit sjuk, men många torde nog få känning af resan en tid hälst kvinnorna;  jag antar tyvärr att min hustru behöfver en längre tid innan hon blir fullt återstäld.

Jag nämnde att vi bo i ett residens, som det kallas. Här bor direktören för kolonien Suasuna. Denna borg är ett gammalt minne från slafveriets dagar. Här i dessa rum vi bebo har mången svart stackars menniskovarelse fått utstå svåra lidanden. Jag var nog trött efter resan första natten jag låg här, men trots detta fick jag knappast en blund i mina ögon under hela natten. Jag låg och tänkte mig, att här har mången suck, ja, äfven svordomar och förbannelser blifvit utstötta och mången trött och sargad hvilat på dessa stengolf.

Vi ha under dessa åtta dagar varit ute och besett lotterna och största delen af oss har äfven bestämt sig för sådana. Jag bar äfven tagit mig en sådan; de äro olika stora, från 1 2 till 1 5 har. Gårdarne på dessa lotter äro uppförda af tegel, äro höga och rymliga med 4 rum och kök, men utan bottentak och spis; det blir att koka och elda i ett hörn af rummet. Till fönster begagnas luckor, icke glas.

Jag har icke mindre än tre infödingar, som bo på min lott. Dessa har man rättighet uppsäga till afflyttning när man vill, men de få bo kvar så länge, dock med löfte att såsom ersättning plantera kaffe, kakao m. m. åt mig.

Min jordlott innehåller 13 har och lämpar sig bra för plantering af kaffe, kakao, kokos och tobak. Jag har redan både skördat och kokat kaffe, som växt på min jord, ty jag har flere stora kaffebuskar; nästan hela jordarealen har varit odlad förut, hvarför det öfriga kvarvarande blir lätt nog.

Hvad klimatet beträffar, så tror jag nog man kan uthärda. Vi ha ännu inte haft mer än 27 gr. C. (och 20 gr. det lägsta) trots det att solen snart står rätt öfver oss. I början på Oktober ha vi solen rätt öfver vårt hufvud, men då vi hinna till April månad blir det ständigt friska hafsvindar. Jag kan stå på min jordlott och beskåda hafvet.

För vilda djur behöfver man här inte frukta annat än ormar, men sådana är det godt om, t. ex. boa- och skallerormen. Jag har dödat en mindre af de förra.

Lifsförnödenheterna sådana vi äro vana vid äro dyra här, så t. ex. hvetemjöl betalas 500 reis för kilo, fläsk 600 reis och lika för soltorkadt kött, färskt dito 400 reis. Smör och ost finnes knappast att få köpa. Däremot majsmjöl, ris, bönor och socker är billigt. Potatis odlas inte här, den är mycket dyr: 400 reis för kilo; mjölk fins ej att köpa; det fins visserligen godt om kor här, men mjölken tas ej vara på, utan den får kalfven taga.

Jag nämnde förut att jag kommer att plantera kakao. Frukten af nämnda träd användes till choklad. 1,000 sådana träd kan ge en inkomst af 5,000 milreis pr år. Jag har nu börjat något att arbeta på min jord; har t. ex. satt åtskilliga köksfrön, som jag hade med mig från Sverige.

Jag tviflar ej på att vi komma att trifvas bra här, blott vi bli kända med landets olika förhållanden, hvarom jag nog framdeles skall underrätta.

Under den förhoppning att dessa mina enkla skildringar möjligen intresserat äfven någon af mina öfriga många gamla vänner där hemma, äfvensom under en dyr försäkran att allt hvad jag sagt är i öfverensstämmelse med sanna förhållandet och hvad jag erfarit, har jag äran teckna

En ringa vän och br.

C. Carlsson.

Reseskildringen fortsätter i del 4

(Söderhamns Tidning 29/8 1891)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: